Sydsvenskan: Novell: När kebaben räddade rundan

Emilia Isberg har skrivit novellen "När kebaben räddade rundan". Foto: Pixabay.

Skolbibliotekarier i Malmö startade i år Malmö skolors novelltävling. Elever från 18 skolor deltog och skrev berättelser på temat: Framtidens Malmö. Emilia Isberg från Husieskolan vann i kategorin årskurs 4–6.

 

Jag hoppade till av ljudet från en välkänd röst.
– Kom nu Alicia! upprepade Tom och drog mig ur sängen.

Jag jämrade till och muttrade något surt. Förstod han inte att ingen förutom han ville vakna klockan åtta när det var lov? Tom drog bort gardinerna som täckte fönstret och lät solljuset blända mig.
– Har du glömt vilken dag det är eller? frågade han nu irriterat. 
– Kanske, svarade jag sömnigt.

Men när Tom påminde mig om vad som skulle hända idag spärrade jag upp ögonen, och istället för att vara sömnig som en sengångare, var jag plötsligt pigg som en cirkusapa som fått en aning för mycket socker. Jag drog på mig lite kläder som jag tyckte fick mig att framstå som pålitlig och följde sedan Tom ut.

Vi tog flyget och efter några minuter var vi framme vid Gamla Väster. Jag vankade av och an medan vi väntade på turisterna. Efter ett tag hade en grupp samlats framför oss och vi hälsade alla välkomna.
– Som ni nog vet är detta Gamla Väster, började jag med en stadig röst. Och det är här vi ska börja vår rundvandring i Sveriges största stad, Malmö.

Några i folkgruppen gav mig frågande blickar och Tom fortsatte berätta.
– För ett tiotal år sedan hamnade Danmark i krig med Ryssland som ni säkert vet, det gjorde att de hamnade i ett stort riskläge. Därför valde de att ge bort en stor del av Sjælland till Sverige, som då blev en del av Malmö.
Turisterna nickade nu igenkännande.

Vi fortsatte gå och snart kunde man skymta Sveriges före detta högsta byggnad.
– Här har vi Turning Torso, som fortfarande skulle varit den högsta byggnaden om inte toppen ramlat av i en flygkrasch.
Turisterna gapade mot oss, detta var ny information för dem.
Några ringsignaler började låta och Tom gick iväg för att ta emot samtalet.

Jag fick en klump i magen och kollade nervöst mot människorna framför mig. Nu var jag själv, på första dagen på jobbet, tänk om jag sa fel. Jag kollade mot Tom för att se om han var klar, men han gestikulerade vilt och jag ville inte störa honom.

Jag vinkade åt turisterna att följa efter mig och vi fortsatte gå, vi promenerade över en bro och jag pekade mot ett stort hus.
– Det där är Malmö Live, en av Malmös mest kända kulturbyggnader. De håller massor av konserter, musikaler och annat. Denna vecka hålls musikalen År 2097, som är en sammanfattning av förra året.

Turistgruppen gav varandra uppskattande blickar och några undrade till och med vart man kunde köpa biljett.

Plötsligt kände jag en hand som knackade mot min rygg. Jag vände mig om och möttes av Toms skärrade blick.
– Den är förstörd, stammade han.

Jag försökte lugna honom och frågade honom sedan var det var som var förstört.
– Kebabvagnen! utropade han. Malmös kebabvagn har blivit klottrad på precis innan rundvandringen började. Vi måste hitta den skyldiga, fortsatte han.

Jag nickade och kom sedan på att vi kunde fråga turisterna om de sett något misstänkt.
Alla skakade på huvudet och tyckte att det var konstigt att vi var så upprörda. Därför började jag förklara.
– Jag hoppas ni känner till att Malmö hade den bästa kebaben i Sverige. Men med tiden har fler och fler kebabställen fått stänga ner i Sverige, på grund av det låga intresset för kött. Malmös sista kebabvagn stängdes 2023, den var en av de största och den är nu ett kulturminne.

Turisterna nickade men förstod fortfarande inte varför vi var så upprörda.
Min tveksamhet började ta över och jag kollade på Tom för att få hjälp. Då såg jag hur han fick en liten glimt i ögat.
Sedan började han plötsligt gå snabbt, och han bad turisterna att följa med.
– Har ni smakat kebab ens?
De flesta skakade på huvudet.

Tom gick mot sin mormor Miriams hem, och nu gick det upp för mig vad som skulle hända. Jag hade själv fått följa med dit för att smaka kebab en gång, eftersom om man vill äta kebab när alla kebabrestauranger nu var borta behöver man hitta någon som kan göra det. Och Miriam gör den godaste hemlagade kebaben. Jag slickade mig runt munnen, och hoppades att även jag skulle få smaka.

Snart satt alla med varsin kebab, och några bad redan om en ny.
– Detta är varför kebab betyder så mycket för oss i Malmö, och det kulturminnet var viktigt.
En liten pojke steg plötsligt fram i gruppen, han såg nervös ut.
– Det var jag som klottrade, jag trodde kebab var äckligt.
En flicka steg sedan fram och erkände. Därefter en till, och en till. Det visade sig att det var flera barn som trodde att kebab var äckligt.

Vi bestämde att de alla fick tvätta vagnen tillsammans, och att de sedan kunde få varsitt recept från Miriam, som berömde barnen för att ha erkänt.
Tom ringde vår chef och han berömde oss. Klumpen som varit i min mage var nu helt borta, och jag var nöjd med min första dag, där kebaben helt klart hade räddat rundan.

Emilia Isberg, klass 6c på Husieskolan

Juryns motivering

En humoristisk och välskriven novell med en fin anknytning till temat. En underhållande och kul berättelse om Malmös viktiga framtida världsarv: Kebaben!
Malmös igenkännbara monument och platser i kombination med ett humoristiskt och kreativt berättande skapar en lättläst och underhållande upplevelse.