Sydsvenskan: Novell: Hunger

Simone Gad Rocca har skrivit novellen "Hunger". Foto: Pixabay.

Skolbibliotekarier i Malmö startade i år Malmö skolors novelltävling. Elever från 18 skolor deltog och skrev berättelser på temat: Framtidens Malmö. Simone Gad Rocca från Mellersta Förstadsskolan vann i kategorin årskurs 7–9.

 

Kl. 13:07
Jag slår hårt i golvet samtidigt som pallen med den blåa avflagnade färgen som jag precis balanserat på ramlar över mig. Det värker och bultar i hela kroppen fast jag ler ändå för jag vet att du hade skrattat åt det. Jag vet att du skulle tagit upp din telefon och filmat. Jag vet att jag hade rest mig upp och jagat efter dig. Men nu är inte du här och mitt leende försvinner snabbt. Det enda som du lämnade kvar när du stack var din dumma katt som vägrar sluta jama. Du lämnade inte ens kvar kakorna som vi gömt i den gamla glassburken ovanpå skafferiet. De som jag precis försökte ta men i stället ramlade av pallen.

Tre månader och en dag har det gått sen du lämnade mig gråtande vid dörren och lovade att komma och hämta mig. En dag senare såg jag flygplanet lämna och efter en månad visste jag att du inte skulle komma tillbaka. Du lämnade mig för en dum dröm. Du trodde att ”Nya Malmö” skulle bli något bättre, något nytt, något annat. Men innerst inne visste du precis som jag att det skulle vara exakt likadant där. Att vi skulle bli lika utstötta och hatade. Att folket där inte skulle bry sig. Att folket skulle fortsätta att köra runt i sina dyra bilar och förorena luften och sedan sticka när platsen blivit obeboelig. Du visste att vi skulle få kämpa för vår överlevnad lika mycket där, så varför inte stanna här med mig? I vårt hem där vi i alla fall har varandra.

 

Kl. 13:10
Jag reser mig och går till fönstret. Magen kurrar och jag längtar efter att känna mig mätt. Jag har inte ätit på snart en vecka och jag saknar smakerna med det söta och det starka till och med smaken av makrillmackan du lurade i mig fast att du visste att jag hatar fisk.

Jag hoppas att när jag drar bort gardinen och kollar ut på Malmö kommer staden visa sig med alla sina färger precis som det såg ut förr. Jag hoppas att det är fullt av människor som skyndar över gatan. Jag hoppas att jag ska få se bussen stanna och en pappa som håller sitt barn i handen eller en gammal tant med rullator stiga av. Men, nej. När jag drar bort gardinerna är det ända jag ser grått. Det ligger berg av sopor så långt ögat når och inte ett enda tecken på liv finns. Den förorenade luften har till och med jagat bort råttorna. Ett tomt paket av precis den kattmaten du använde för att mata Busse flyger förbi likt en skadad fågel. Jag vänder mig från fönstret samtidigt som jag får en ide. Nu vet jag precis vad jag ska laga för mat för att stilla den växande hungern.

 

Kl. 13:19
Samtidigt som jag börjar plocka fram en rosa skärbräda och en vass kniv så jamar Busse från vardagsrummet.
”Kom Busse ” ropar jag.
”Mjuuu” jamar Busse tillbaka med sin irriterande röst.
”Kom, kom ksksksk” kallar jag på Busse.

Busse strövar in i köket och hoppar upp på stolen som var din förut och jamar om och om igen.
Jag är så himla trött på det. På alltihopa, inte bara på Busse. På att du lämnade mig ensam och på alla andra som förstörde vårt hem.

Det slamrar när jag drar ut kastrullen och stekpannan ur skåpet. Jag funderar på vilka kryddor jag ska använda. Kanske lite peppar och salt eller kanske lite chilipulver? Till sist beslutar jag mig för att ta lite av varje och så sätter jag igång.

Kl. 14:20
Jag blåser på maten innan jag stoppar skeden i munnen. Du ska veta att det smakar jävligt gott, mycket godare än jag tänkt mig. Lite som kyckling faktiskt. Fast jag ska säga dig att det bästa är smaken av hämnd och tystnad. Jag åt vad du älskade mest och som bonus får jag äntligen lugn och ro. Inget mer mjauande. Jag njuter av tystnaden samtidigt som jag vräker i mig resten av min lunch.

 

Simone Gad Rocca, klass 8a på Mellersta Förstadsskolan


Juryns motivering

En novell som fångar läsaren redan från första meningen. Den utspelar sig under en kort tid men rymmer många stora känslor: saknad, ilska, bitterhet, längtan över hur det var förr och en längtan efter en person som har lämnat. Kvar finns bara katten och den tomma, smutsiga staden. Stadens förfall speglar förhållandets förfall – det personliga är politiskt. Svärtan kompletteras med en drastisk humor, särskilt i det grymma slutet.