Hej! Jag heter Mia och älskar att vara med min bästa vän Moa. Jag har brunt hår och bruna ögon. Min favoritsport är innebandy.
Jag ska campa med Moa. Jag ska packa ner en ficklampa, en sovsäck, kudde och sedan lite snacks, eller ganska mycket snacks! Aja, nu måste jag dra till Moa.
Jag går ner från trapporna och sen går jag till hallen. Sen hör jag dörren, jag säger: – Hallå är det någon hemma? Hallå mamma? Pappa?
Men det är ingen som svarar så jag tänker inte så mycket på det.
Jag tar cykeln och cyklar iväg till Moa. Moa är jättesnäll. Hon har brunt hår och klarblåa ögon. Hon älskar fotboll och handboll. På väg till Moa känns någonting fel. Min magkänsla känns inte bra alls. När jag har kommit en liten bit ser jag ett docköga på gatan. Jag får gåshud. Jag bryr mig inte mer om det.
Nu är jag framme vid Moa och jag berättar att jag såg ett docköga på gatan. Hon säger att det säkert inte är något konstigt, det var nog bara nåt barn som hade tappat det. Vi lämnar det bakom oss, vi tar cyklarna och cyklar till campingen. Campingen ligger vid en sjö som heter Bjurbäckstjärn. Jag får samma rysningar som jag fick när jag cyklade till Moa. Nu är vi framme vid campingen. Vi ställer cyklarna mot ett träd och börjar sätta upp tältet. Vi har inte bestämt oss för hur många nätter vi ska sova där. Vi tycker att det är svårt att sätta upp tältet, men till slut lyckas vi. Moa ska gå och låsa sin cykel men då snubblar hon. Hon får ett stort sår på sitt knä.
– Jag hämtar plåster, säger jag.
– Skynda dig! utbrister Moa.
– Jag kommer, säger jag.
I ögonvrån ser jag någonting men jag har inte tid att kolla. Jag tänker inte mer på det. Vi bestämmer oss för att ta ett kvällsdopp. Vi tar upp en varsin handduk från våra ryggsäckar. Vi stänger ryggsäckarna och går ner till vattnet. Det är ungefär 20 meter från tältet. När vi har kommit ner till vattnet, så hoppar vi i vattnet direkt. Jag och Moa börjar frysa. Så vi tar våra handdukar och går till tältet. När vi har kommit ungefär 5 meter fram hör vi något ljud från tältet. I tältet ser jag samma docköga som jag såg på väg till Moa. Jag får ont i magen och blir helt stilla.
När vi ska sova får jag jätteont i magen. Men jag somnar till slut.
På morgonen frågar Moa mig om jag vill ta ett morgondopp. Vi tar på oss badkläder och går ner till vattnet. Men när vi kommer ner till vattnet ser jag en docka i vattnet utan ett öga. Jag börjar skrika. Vi båda blir jätterädda. Vi packar ihop våra väskor snabbt och cyklar iväg, men vi vet inte vart vi ska ta vägen. Jag kollar bakåt och ser en tant. Vi bor i en väldigt liten stad så man känner nästan alla och har sett alla. Men inte den här tanten. Vi är så rädda så vi fortsätter cykla. Vi cyklar in på den första gatan vi ser. Vi kollar på varandra, mellan oss står tanten med blod i mungiporna och svart kappa. På hennes axel sitter en svart katt och i hennes famn har hon en blöt docka utan öga. Då ser vi en man som är ute med sin hund och plötsligt är tanten försvunnen.
Skriven av elever i Stodeneskolan i Karlstad.